Tidig och fortfarande kylig vår i Sverige när jag återigen beger mig ner till Europas sydligaste breddgrader. Jag lämnar Arlanda en tidig morgon för att landa i Bari i den italienska regionen Apulien (eller Puglia som regionen heter på italienska) straxt efter lunch. Hyrbilen väntar på mig för att ta mig vidare till den italienska “hålfoten”, till Basilicata. Basilicata är en av Italiens minst kända regioner på våra breddgrader men för mig är det en kär destination.
Trots att det är en av de första dagarna i april så är vädret underbart, precis som en svensk försommardag! Bilfärden till min vän Giuseppe i Nova Siri tar en och en halv timme. Nova Siri ligger precis invid Joniska havet som sista stad innan man passerar över gränsen till Kalabrien.
Jag har ånyo möte med Giuseppe för att diskutera vidare vårt gemensamma projekt för mitt företag Lucania. Under den vecka som nu följer har vi en diger agenda att titta på olika fastighetsprojekt samt att träffa intressanta personer att involvera i vårt gemensamma nätverk. Vi träffar bland annat byggnadsingenjörer, fastighetsmäklare, fastighetsjurister, byggare och hantverkare och naturligtvis fastighetsägare. Vi träffar även personer involverade i fastighetsskötsel och -underhåll och vi har möten med hotellentreprenörer, kulturpersonligheter och folk som kan allt om den lokala gastronomin.
De två veckorna går fort och när jag väl måste bege mig hem till Sverige igen så känner jag mig väldigt nöjd med vad vi har uträttat tillsammans. Full av nya intryck landar jag på Arlanda veckan innan påsk. Nu är det bara att börja “kavla upp” ärmarna och fortsätta med vidareutvecklingen av Lucania på hemmaplan.
