Calabria, italienska “stövelns” tå! I Norditalien säger man att Kalabrien är som Italien var på 50-talet. De menar att livet går lite långsammare här, att kalabrierna aldrig verkar ha bråttom. Här kommer varken bussar eller tåg i tid. Man får nästan alltid räkna med en halvtimmes väntan, och det är lika bra att vara inställd på det.
I början av 1980-talet började folk plötsligt vallfärda till Reggio di Calabria, regionen Calabrias huvudstad. Det var nämligen då de två antika bronsstatyerna (“i Bronzi di Riace”) som några år tidigare dragits upp ur havet placerats på stadens historiska museum (Museo Nazionale della Magna Grecia). Dessa två grekiska mästerstycken från 400-talet f Kr gjorde att regionen äntligen fick sitt genombrott som turistdestination. De som reste för att beundra bronsstatyerna upptäckte också, ibland till sin förvåning, en naturskön region med rent hav, en oförstörd landsbygd, små betagande byar och en rad gömda konstskatter.
Ofta är det småstäderna som fascinerar allra mest i denna region, de vinner i gemytlighet över provinshuvudstäderna. Kusterna är höga men badorterna har inte sällan vida sandstränder. Från Praia a Mare i Policastrobukten följer en rad omtyckta badorter mot Tyrrenska havet, ofta med en intressant historisk stadskärna som t ex Paola och Amantea. I Diamante får du inte missa muralmålningarna, och historiska Guardia Piemontese är en given utfärd från Paola.
Söderut fortsätter de fria stränderna och pittoreska små städer som Tropea och fiskarnas Scylla, på kullarna skymtar citronträden. Många stränder når man via branta trappor, en del bara med båt. På kvällen njuter du nyfångad svärdfisk.
